Elegant men samtidigt lekfull var konserten som Västerås kammarkör bjöd på i Västerås slott på tisdagskvällen. Så beskriver VLT:s BIRGIT AHLBERG-HYSE gårdagens konsert i Rikssalen.
Rikssalen var fullsatt men så är också Kammarkören en pålitlig institution i Västerås, grundad 1954 av Bror Samuelson och därmed något äldre än Mariakören.
Den världsberömda svenska körklangen har fortsatt att odlas genom åren av körens goda dirigenter, för närvarande Fredrik Winberg som i gårdagens konsert visade sig vara en avspänd konferencier men framför allt en petnoga körledare.
Han har visserligen ett utmärkt sångarmaterial men utan minutiöst arbete med nyansering, textning, frasering och klangbildning åstadkommer man inte en konsert av den kvalitet som vi fick uppleva.
Programmet innehöll sommartidens körobligatorier men också originella nummer som Anna Cederbergs friskt målande tonsättningar och Monica Dominiques skärgårdsdoftande kärleksjazz.
Ett utnyttjande av röstens kapacitet utöver själva sjungandet kom fram i flera verk, exempelvis Susanne Rosenbergs Pust och en folksångstolkning av japanen Ko Matasushita som också utmanade rytmisk. Där avlöstes elegansen av lekfullheten.
Sedan Konserthuset kom till blir det inte så många konserter i slottets rikssal. Men det är roligt när det händer. Miljön är ypperlig, akustiken likaså.
Källa: VLT 2015-06-17
http://vlt.se/kulturnoje/1.3028441-korkonsert-av-hog-kvalitet